Remember me this way..

Jaa, vad ska jag säga, sjukt mycket har hänt,men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Kan börja med att meddela att jag har blivit brunett, och det känns sjukt konstigt haha.

Skulle ge mig på att blondera min utväxt o vad hände, jag blev gråhårig,så inte mycket att göra åt saken. Är ganska nöjd, bara att det är lite läskigt, dom flesta har reagerat bra, förutom min mor som hatar det. hon gömde sig för mig när hon såg mig första gången.

A lagsmatchen i helgen gick inte direkt som väntat, skulle vinna mot Fc var det tänkt men fick stryk med 4-2 även att vi gjorde en grymt bra match, men bara ta nya tag.

Spelade med B laget dagen efter, har nu upptäckt att jag verkligen inte ska göra nån kariär som back, fuck va dålig jag var. Fick också min första 2+10 utvisning för inget, men domarna var 14 år gamla så vad kan man förvänta sig.

Livet börjar ordna upp sig lite nu i alla fall, jag behöver bara att bra jobb nu. Funderar på om jag ska starta eget kanske. Vore rätt nice ändå, o då har man ju ett jobb, som man förhoppningsvis gillar.

Jag vet inte vad som händer, men nåt är det, det känns helt rätt,men det är samtidigt nåt som inte stämmer, jag behöver lite mer, mer för att veta att allt är som det ska vara. Känns inte som att det är nytt,men det gör egentligen inget, men jag vill inte behöva tveka på det sättet som jag gör. Och kanske har du rätt, men ändå kan jag inte sluta tänka på det. Fan ska jag behöva leva med det ständiga hotet för alltid, eller ska jag anta att det aldrig kommer hända, men om det händer då!? vad gör jag då, ska jag utesluta båda två från mitt liv då. skulle du kunna göra så mot mig? Jag hoppas inte det, men det känns som att inget skulle kunna hindra dig, inte ens de här,Fick höra nåt igår som fick mig att tänka ännu mer på de. Jag vill inte , jag orkar inte..jag orkar inte med alla dessa funderingar om allt och inget, onödigt, varför kan jag inte bara slappna av och ta det som kommer, det är väl egentligen inte svårare än så, men varför kan jag inte sluta tänka på de. Det ska väl vara meningen att man ska kunna lämna folk utan att behöva oroa sig. Det går inte en sekund utan att jag tänker på de. Varje gång jag inte hör nåt eller varje gång jag ser, så får jag fram äckliga äckliga bilder i mitt huvud som jag inte kan få bort, det är nästan så jag drömmer mardrömmar om det. jag tror att hela mitt liv skulle förändras, för innerst inne vet jag att vi inte skulle kunna klara av en sån nedgång, så snälla gör inte så emot mig, man kan väl inte svika nån så nära på det sättet.

Att man aldrig ska kunna leva utan bekymer

- Look into your heart and you find love