Just nu är allt sjukt jobbigt, finns inga jobb i den här jävla stan, jag har jobb i hela jävla sverige förutom här. Och jag vill verkligen inte flytta igen. Allt känns så omitiverande som de kan göra, vill bara ligga hemma och dö. Julen gör mig ännu mer deprimerad, bara massa utgifter ialla fall, kommer bli en jävla pissjul.
Träningen gick fuckdåligt igår, och jag var så arg att jag ville döda nån när jag kom hem, varför måste alla vara så negativa till allt jämt och alltid ha sista ordet, kan man inte bara göra det man ska och inte lägga sig i vad andra gör.
Varför känns det som om bara jag vill? jag orkar inte behöva kämpa mer, kan jag inte bara få lite respons, det känns som att det hänger på mig om de blir nåt eller inte. hur svårt kan de vara att bara höra av sig även om man egentligen inte vill nåt!? Jag kommer aldrig klara av sånt här, fan mår ju nästan bara sämre. är bara orolig hela tiden, det kan väl inte vara meningen att det ska vara så. Är det inte meningen att man ska vara glad och lycklig. Jag orkar inte tjata om de, borde man inte fatta det själv, eller är det bara jag som vill hela tiden, kanske är det jag som är störd. Varför kan det inte vara ombytta roller för en gångs skull, så om jag bara skiter i de då? händer det nåt då, kanske värt att prova. Jag orkar inte, orkar inte med att vara den som tjatar.
Fick Jenny o Toms bröllopsinbjudan idag, Tack så mycket. Det var fint (Rockigt)
-
1 kommentar:
Jag har läst lite i din blogg och jag måste säga att du är så jävla negativ hela tiden. Ryck upp dig för fan!!!
Skicka en kommentar