Ny vecka redan, och jag har typ inte hunnit med mycket känns de som.
Jobbade i lördags och i söndags, men det var inte så hemskt som jag trodde, ska fortsätta ett par dagar och se hur det blir. Skönt att ha något o göra, man gör inte av med lika mycket pengar då.
Det är så mycket som händer runt omkring mig nu, känns som allt jag tar i "förstörs"folk i min närhet mår dåligt och blir sjuka och jag är så hjälplös, kan inte hjälpa nån, kanske är det så att när nån är lycklig så blir andra olyckliga i stället, jag är otroligt lycklig och glad, men kan tyvärr inte njuta av det så mycket som jag önskar att jag kunde, Jag lyssnar gärna, men jag får ju inget för att jag gör de.
Upptäckte en sån hemsk sak på jobbet i lördags, man har ju hört vad det är för folk dom anställer, och om man ser på dom jag har jobbat med så är det jag o 4 andra blonda tjejer som är i min ålder, och fine, det kan jag ta..men när jag ska ta på mig arbetskläder så finns det ungefär 200 tröjor, men med bara storleken small, jag kunde visserligen ha den, men om man är för stor för att ha small då?får man inte jobba där då? inte konstigt att tjejer blir sjuka, och killar med för den delen, ska man inte ens kunna få ett jobb för att man inte väger 50 kg? Jag orkar inte tänka på det mer, kan folk inte ta en för vem man är så får dom vara utan, tycker bara att det är konstigt att man inte ens ska kunna få ett jobb. på tal om det så var det en tjock man i tidningen, som han hade gått ner 180 kg på 9 månader för att han var kär, det är ganska gulligt.
Fan fan fan, hur ska jag komma ur de om jag aldrig får chansen, jag kan ta det en gång utan en anledning, men sen när jag vill kämpa tillbaka så får jag inte chansen, kan man inte göra det rättvist, jag visste att det skulle bli såhär, jag har bara väntat..Det känns bara som att det är så personligt, fan varför kan man inte få ha allt bra på en o samma gång, för att man lyckas med en sak i livet så ska en annan gå åt helvete rent ut sagt, och ingen ser och ingen bryr sig. Jag klarar det nog inte en gång till, jag orkar inte kämpa förgäves, Måste det vara antingen eller? i hela mitt liv har det varit antingen eller. Är det inte den ena så är det den andra, kan ingen bara någonsin bortse från att vi är syskon, och behandla oss som vem som helst, just nu känns det som att det bara är det de handlar om, funkar de för den andra så gör det inget om den andra försvinner. Jag trodde att mitt liv började ordna upp sig, kanske gjorde de det, men det sket sig lika fort som de kom. Just nu känns det som hela min värld rasar. det ända posetiva är pys.
-Fall on your knees ,Hear the angel voices
Jobbade i lördags och i söndags, men det var inte så hemskt som jag trodde, ska fortsätta ett par dagar och se hur det blir. Skönt att ha något o göra, man gör inte av med lika mycket pengar då.
Det är så mycket som händer runt omkring mig nu, känns som allt jag tar i "förstörs"folk i min närhet mår dåligt och blir sjuka och jag är så hjälplös, kan inte hjälpa nån, kanske är det så att när nån är lycklig så blir andra olyckliga i stället, jag är otroligt lycklig och glad, men kan tyvärr inte njuta av det så mycket som jag önskar att jag kunde, Jag lyssnar gärna, men jag får ju inget för att jag gör de.
Upptäckte en sån hemsk sak på jobbet i lördags, man har ju hört vad det är för folk dom anställer, och om man ser på dom jag har jobbat med så är det jag o 4 andra blonda tjejer som är i min ålder, och fine, det kan jag ta..men när jag ska ta på mig arbetskläder så finns det ungefär 200 tröjor, men med bara storleken small, jag kunde visserligen ha den, men om man är för stor för att ha small då?får man inte jobba där då? inte konstigt att tjejer blir sjuka, och killar med för den delen, ska man inte ens kunna få ett jobb för att man inte väger 50 kg? Jag orkar inte tänka på det mer, kan folk inte ta en för vem man är så får dom vara utan, tycker bara att det är konstigt att man inte ens ska kunna få ett jobb. på tal om det så var det en tjock man i tidningen, som han hade gått ner 180 kg på 9 månader för att han var kär, det är ganska gulligt.Fan fan fan, hur ska jag komma ur de om jag aldrig får chansen, jag kan ta det en gång utan en anledning, men sen när jag vill kämpa tillbaka så får jag inte chansen, kan man inte göra det rättvist, jag visste att det skulle bli såhär, jag har bara väntat..Det känns bara som att det är så personligt, fan varför kan man inte få ha allt bra på en o samma gång, för att man lyckas med en sak i livet så ska en annan gå åt helvete rent ut sagt, och ingen ser och ingen bryr sig. Jag klarar det nog inte en gång till, jag orkar inte kämpa förgäves, Måste det vara antingen eller? i hela mitt liv har det varit antingen eller. Är det inte den ena så är det den andra, kan ingen bara någonsin bortse från att vi är syskon, och behandla oss som vem som helst, just nu känns det som att det bara är det de handlar om, funkar de för den andra så gör det inget om den andra försvinner. Jag trodde att mitt liv började ordna upp sig, kanske gjorde de det, men det sket sig lika fort som de kom. Just nu känns det som hela min värld rasar. det ända posetiva är pys.
-Fall on your knees ,Hear the angel voices
1 kommentar:
kom igen böni. kämpa på. glöm aldrig att du är BÄST.
Skicka en kommentar